Bäst före är inte utgångsdatum

Förpackningar har två olika märkningar. Sista förbrukningsdag står på känsliga varor som färskt kött, fågel och fisk. Den ska följas, eftersom den handlar om säkerhet och inte smak. Bäst före står på det mesta andra och handlar om kvalitet. Tillverkaren garanterar smak, konsistens och doft fram till dess, om varan förvarats rätt. Efteråt kan den bli sämre, men det betyder inte att den är farlig.

Så en burk filmjölk, en yoghurt, en korv eller en bit hård ost håller ofta längre än datumet, särskilt om den hållits kall. Där kommer sinnena in: titta, lukta, smaka lite. Syrade mjölkprodukter är syrliga från början, det är så de ska vara. Har de blivit något annat märks det oftast tydligt, och då kastar jag utan dåligt samvete.

Men det finns gränser. Sista förbrukningsdag följer jag. Och om något luktar fel, ser fel ut eller bara känns fel så åker det. Lukt och smak avslöjar inte alla bakterier, så för känsliga varor är det bättre att vara lite för försiktig än lite för modig.

Det här brukar jag använda en tid efter bäst före, så länge det hållits kallt och luktar och smakar som det ska:

• Filmjölk, yoghurt och fil. Ofta en bra bit efter datumet om förpackningen varit oöppnad och kall. Luktar och smakar det som vanligt brukar det vara i sin ordning.
• Crème fraîche och gräddfil. Samma sak. De är syrade och tål en del.
• Hård ost. Håller länge. Får en hård ost en liten mögelfläck skär jag bort den med god marginal. Mjuka ostar och riven ost slänger jag däremot om de möglar.
• Smör. Håller länge i kylen och ännu längre i frysen.
• Korv och chark. Oöppnat håller det ofta en tid efter datumet. Öppnat vill jag äta upp det inom några dagar, och rester gör mer nytta i lyxpytten än som pålägg en dag för mycket.
• Ägg. Håller länge i kylen och är ofta bra efter datumet. Äldre ägg använder jag helst genomkokta eller i bakning.

Det som inte hör hemma här är färskt kött och fisk, lagad mat som stått framme och allt som luktar fel. Datumet är en vägledning. Det är du som gör den sista bedömningen.

Allt ovan förutsätter att kylen faktiskt är kall, och det är många kylskåp inte. Datumet räknar med rätt förvaring hela vägen. Står kylen på 8–10 °C blir hållbarheten mycket kortare. En enkel kylskåpstermometer är ett av de billigaste och nyttigaste redskapen i köket, eftersom den visar hur det faktiskt är.

• Mät. Sikta på max 4 °C, gärna lite lägre. Ställ termostaten efter termometern, inte efter känsla.
• Låt luften gå. Ett proppfullt kylskåp kyler sämre. Lite tomrum är bättre än burkar staplade mot bakväggen.
• Kylkedjan. Ta kylvarorna sist i butiken och åk raka vägen hem. Kylväska när det är varmt, och in i kylen direkt, inte kvar på bänken medan resten packas upp.
• Kyl lagad mat snabbt. Dela upp i flatare lådor så att det svalnar fortare, och låt det inte stå framme i timmar.
• Rumstemperatur är ingen förvaring. Låter självklart, men det är det vanligaste felet. Och det tar oss till frukostbordet.

Hemma hos oss var det inte kylen som var problemet, det var frukosten. Mjölkpaketet och yoghurtburken stod framme medan alla åt, ibland en timme. Varje morgon. Det låter lite, men det blir många varma minuter över en vecka, och det märks på hur länge produkterna håller.

Lösningen är inte att äta fortare. Det räcker att ändra hur saker kommer fram:

• Häll upp det som behövs. En liten kanna mjölk på bordet och paketet tillbaka i kylen. Samma med grädden till kaffet.
• Yoghurt i skål. Ta det du ska ha och ställ tillbaka burken direkt. Det tar några sekunder.
• Ta fram sent, ställ tillbaka tidigt. Smör, ost och pålägg kan komma fram när man sätter sig och gå tillbaka när man är klar. Det är inte krångligare än att sätta på kaffet.

Står paketet framme under en lång söndagsfrukost är det ingen katastrof. Det är vanan över tid som gör skillnad.

Samma grundtanke som i skattkistan gäller i kylen: det som syns blir använt. Nytt in bakom, äldre fram. Öppnade förpackningar försluter jag ordentligt, och vakuumpackaren gör nytta på ost och chark också, inte bara i frysen. Ett lagom fullt kylskåp är lättare att hålla koll på än ett som är fullt till bristningsgränsen.

Inget av det här är avancerat. En termometer, en kanna och vanan att ställa tillbaka burken direkt. Tillsammans gör det att vi slänger mindre.